200 imitationer på 16 minuter
(Nej, jag har fortfarande inte lyckats få till det där med att lägga in filmer direkt i bloggen!).
Garvade rätt rejält när jag såg denna, killen är grym.
Ahhh, nu börjar man hitta tillbaka till badminton-formen igen. Jag o Fredde piskade dom andra killarna idag med 3-2 i set, skööönt.
En sak där vi spelar är så sjuk. Det är en kille som tränar samma tid som oss varje vecka, banan bredvid. Han ser helt normal ut, snygga kläder, trevlig (man pratar ju lite med de andra) osv. Men så är det nåt med hans shorts han spelar i. Dom åker ner över så gott som hela rumpan när han spelar. Ja, jag menar så gott som hela rumpan!!! Dom fastnar typ under skinkorna (hur nu det är tekniskt möjligt). Under shortsen har han ett par så jävla fula kallingar. Samma varje vecka, vet inte om det är tur-kallingarna eller nåt. Och dessa kallingar... Dom är röda och oranga och ser ut som en enorm städrock med blommor på från 60-talet! Och så springer han runt bredvid och det enda jag ser i periferin precis hela tiden är rumpan och dessa sjukt fula kallingar. Jag fattar ingenting! Han drar aldrig upp byxorna och killen han spelar säger aldrig nåt om detta. Är det ett intern skämt (driver dom med oss andra) eller är han lite...efter...?!
Sjukt är det iallafall, och jag har missat alldeles för många bollar pga tappad koncentration.
Var bara tvungen att få ur mig detta. Nästa vecka går jag o drar upp byxorna på honom!
Eller tar ett blog-kort...
Fick lite ångest när jag ramlade över denna bild. När jag va liten hade jag 2 katter, far och son var det. Jag var kanske 6 år, och dom var världens snällaste katter, jag fick göra som jag ville med dom och dom sa aldrig ifrån. Alldeles för ofta klädde jag dom i dock-kläder och körde dom i barnvagn... Jag skäms för att säga det, men det gjorde jag, och snällt låg dom kvar.
En dag fick pappan nog. Jag hade satt på honom en sån där mössa som man knyter under hakan (lite Laura Ingalls tror jag bestämt). Han flög upp ur dockvagnen och flydde upp i ett träd, och vägrade att komma ner.
Tänk dig alltså en arg hankatt uppe i trädkronan, som sitter där och blänger i flera timmar, med denna mössa och en tröja på sig... Jag tror att mina föräldrar höll på att garva ihjäl sig, medans dom försökte va stränga inför mig och förklara att man behandlar inte katter hur som helst. Vilken syn för grannarna. Men jag lovar, jag har grym ångest för det idag. Förlåt Molle, om du sitter där uppe i katthimlen och är arg på mig...